"Det är dagarna som går som är livet" eller "Denna dag ett liv..."
Tänk att vissa dagar vill man inte ska vara endel av livet, medans andra kan man leva om och om igen. Denna dag, en vanlig dag, blev en dag jag inte vill leva igen...
Barn är så oberäkneliga och idag har vår lilla Becca skrikit över sin förmiddags sömn (som hon annars älskar. Lägger henne i vagnen ställer in henne på rummet och hon sover) och när jag skulle söva henne på eftermiddagen var det stört omöjligt. Det slutade med att alla, Ruth, Rebecca och jag fick lägga oss tillsammans. Det var inte ok för Becca att sova bredvid mig, utan hon skrek tills hon somna helt utmattad på mig i sängen. När jag sedan skulle lägga ner henne vakna hon och förtsatte vrålskrika, jag fick helt enkelt stanna i sängen med en sovande dotter på mig, och en brevid. Det kan ju låta gansk mysigt, men då måste man välja att känna så, för efter allt skrik är det lätt att bara vara irriterad. Jag lyckades ta tillvara på denna mysiga stund med barnen idag trots allt kaos och skrik.
Vet inte hur ni andra förädrar upplever det när ett barn tar all uppmärksamhet en hel dag, får ni dålig samvete för det/de andra? Det har jag haft idag, Ruth har vekligen fått stå tilbaka pga sin syster, men eftersom Ruth oxå somnade en stund på eftermiddage (hon brukar inte sova på dagarna) fick vi några minuter ensamma när Becca somnat : ) Mitt dåliga samvete gentemot Ruth visade sig oxå när jag inte kunde bli arg på henne för att hon väckte Becca, "jag gjorde såhär mamma" också visade hon mig att hon nypt henne tills hon vaknat...
Det är dagarna som går som är livet, och jag är tacksam att jag är mamma och fick ta hand om mina två fina tjejer idag, fast en bara skrikit, för tänk om någon annan skulle haft dem idag, någon som inte älskar och har tålamod som en mor...
/Stina
Ser ni den? En lite röd pärla i Ruths näsa. Härom dagen hos Lisa kom Ruth helt förtvivlad och sa att hon fått en pärla i näsan, men ingen såg någon, så ja, ja... Nån dag efter såg jag något rött i näsa och där var den, den röda pärlan, den hade nog vandrat ner lite så vi kunde se den... Ruth säger att den kommer komma ut på golvet, men jag undrar. Finns det någon som har kunskap om detta med pärlor i näsan så hör av er. Jag vill helst inte uppsöka ett sjukhus för att få ut den...
Hon ska göra precis som storkusinen Elsa, hon är duktig : )
Rebecca älskar att ta en bok och slänga sig ner på nån kudde och läsa.
