Bilder

Ruth lånar Elsas rullskridskor med glädje och försiktighet..Rebecca har ett litet spänne i håret för första gången, så flickig hon blev med en gång.

Vår lilla tjej har hittat en plats dit inga andra barn kan komma, hon stortrivs.

Här bor vi. Lite kaos men fungerar bra. Barnen älskar att leka på alla madrasser..

Ruth och Isak ritat tillsammans. Fungerar ofta bra, men det händer att det blir målat på både på kroppen och på möbler och väggar... Såg senast idag att Ruth hade varit och ritat bakom Elsas gardiner, Förlåt Lisa!!

Här är lekfarbror nr 1.

Varje dag samma önskan. Per kan du kasta mig, kan du snurra mig, kan vi få rida på dig...

Tur att han är så stark och lekfull... : )

Ruth har lärt sig att leka mer avanserade lekar nu, hon har ju sett hur de större barnen gör.

Igår ställde hon sig på alla fyra och ville: mamma rida mig... ja, det vara bara att hoppa upp, eller rättare sagt, också ställa mig på alla fyra över henne och ge ifån sig lite kroppstyngd...

Stina

Ensamma

Vi har nu bott i våra resväskor sedan 15 augusti, vilket inneburit att varit gäster i många hem (tack till er alla) och nu de sista tre veckorna i Indien har vi bott hos min syster. De åkte till Thailand i lördags morse, så vi har bara varit familjen de senaste dagarna (Per har varit på resande fot fram till i måndags). När de sen kommer tillbaka från Thailand ska vi vara utflyttade till "vår" lägenhet som ligger i precis anslutning till Lisas, och där ska vi bo tillsammans med en annan familj med två småbarn (mycket trevliga människor...) Jag längtar efter att få packa ur resväskorna efter alla dessa veckor... Den "nya" lägenheten har endel möbler, vi behöver bara hyra lite skåp för kläder och hushållsartiklar. 

Som jag tidigare berättat så har Lisa en städerska, hon ska jobba för oss också på det nya stället. Det jag glömde berätta är att om man vill ha toaletterna städade får man anställa ytterligare en städerska, för det är finare att städa huset än toaletterna (så det blir jag städar toaletterna istället... :) Ett märkligt land

Det är ju lätt att tro att i och med att det är fint väder och varmt är vi mycket ute, men inte. Vi lever våra liv inomhus förutom då vi åker till shopping mall, badar eller är korta stunder i lekparken. Vi svenskar är så annorlunda...

Å maten, i Sverige tänkte jag så mycke på att barnen skulle få i sig rätt mat med måttligt fett och inget el lite socker. Vet ni vad de fick till lunch idag? Pannkakor med sirap  på... Just nu är jag bara glad om de äter, det är så svårt med maten... jag har verkligen inte hittat ett bra och nyttigt liv för barnen här (än).  Ja ja, det viktigaste är att de får i sig, även om det ofta blir för mycket socker (på flingor, i yoghurt osv). 

Något annat som är ovanligt för vår illa familj är att ha en pappa som är borta så mycket. Han brukar ju vara hemma minst en dag per vecka o antingen vara hemma på fm eller relativt tidig kväll. Nu åker han vid 8.30 och kommer hem vid 18, det är en omställning för tjejerna (och mig) som är vana att träffa Per så ofta... det blir säkert bättre när vi kommit in i vardagen...

Ska snart lägga in ett antal bilder. 

Kramar till er alla!

Rebecca går!

Vardagen

Vad gör vi egentligen om dagarna...?

Vi (Lisa) har en städerska som diskar all disk (förutom då det tar slut och vi måste diska för att kunna äta). Hon städar alla dagar utom söndagar, vilket innebär att hon plockar upp alla leksaker och allt annat plock som blir under en dag (alla mammor vet vad detta plock innebär...) dammar, rustar mattor, sopar alla golv och våttorkar. Det är väldigt skönt att slippa detta som annars är ett måste. Det är konstigt att det ändå känns som att "det går för runt" när man har denna hjälp. Men som det är nu finns det fyra barn som ska hålla sams, äta, sova, leka. Dessutom behöver det tvättas ofta. Per måste ha "fin kläder", vilket innebär att jag både tvättar och stryker mycket. Alla som har eller haft småbarn vet att man ständigt har att göra, även om man får hjälp. Något annat som är skönt här är att det bara är att ställa ut soporna utanför dörren så kommer en man och hämtar dem, och varje morgon kommer "mjölk mannan" vid 7.30 och säljer mjölk och bröd vid dörren, visst är det lite lyx... 

Att handla med två små barn går, men om det är svårt i Sverige, är det inget mot här plus den ibland outhärdliga värmen som framkallar de största vattenfall i panna, på rygg och på benen... Innan man kommit fram till ett behagligt köpcenter ska man ta en taxi, vilket fungerar relativt bra, det är bara att hoppa in ta barnen i knät och se till att han inte kör alltför fort. Man hinner tänk många "tankar" mot himlen ibland... Det mesta finns att köpa, men det har tagit lite tid att hitta bra matrutiner.

Tankarna på att vara snygg el försöka hålla sig någorlunda fräsch har jag nästan gett upp. Visst kan man duscha, och det gör vi alla ofta, men det räcker att gå ut i trapphuset för att ta hissen och det är kört... svetten bara rinner igen, kanske jag vänjer mig. Något jag faktisk gör, är att gå till träningslokalen på området för att springa på ett av löpbanden som finns, jag har inget att skryta med, men har ändå kommit igång...

Sen vi kom hit har Ruth blivit så stor (det finns ju så många andra barn att ta efter). Hon vägrar ha haklapp, hon går på pottan, försöker vara med i div rollekar mm. Det är dock svår för henne att delta i alla lekar, hon är ju bara två och förstör nog mer än hon bidrar... Vi mammor har tålamod, det är värre de äldre barnen.

Rebecca mår helt bra och är så förnöjsam. Hon vaknar före 6 varje morgon, men det blir nog bättre när vi får ett eget rum och kan ha mörka gardiner (det blir ljust tidigt här). Hon går och står bättre dag för dag, det är en fröjd att se hennes små framsteg.

Vad gör jag då??? De dagar man är borta, (på köpcentra eller hos Per) orkar man inget annat. Men den "fria tid" jag ändå har, har jag för ovanligheten skull läst endel, något som jag annars lätt prioritera bort. Har dessutom virkat endel, men nu fattas det garn. Vi har badat i poolen med barnen (väl påklädd, långa leggings och ett långt linne) och vilken uppmärksamhet vi drar. Människor sitter på balkongerna och beskådar oss...

Ursäkta om mina inlägg är väldigt långa, men det finns så mycket att berätta, kanske oväsentligheter, men inte för alla...

En sak till. Det finns en lite frukt marknad 5 minuters gångväg från oss. Tre mammor med varsin barnvagn plus barn gick dit för att handla, vilken uppståndelse... Kaos för både Ruth och mig. Alla skulle känna och klämma på Ruths kinder så hon drog sig bara längre och längre in med huvudet i barnvagnen, och jag kunde knappt komma fram för det var en så stor folksamling runt oss... fick köpt lite äpple, men fixade inte mer.. Antingen får Per handla nästa gång, eller så går jag utan barn, mentalt förberedd på vad som väntar....

Tack för denna gång!

/Stina 

Saknar familjen

Nu har vi varit här en tid och man börjar sakna de förtrogna och vardagliga samtalen med mamma och pappa om allt och inget. 

Vill höra hur allt går för Ann-Christin med graviditeten, hur planerna går med huset osv. Det känns konstigt att inte "ha koll" på er därhemma...

Saknar alla samtal med dig Elina...

Vi har har det bra, men Rebecca har haft svårt att äta, vaknat tidigt (fyra vissa mornar), varit gnällig så jag varit tvungen att bära på henne mycket. Hon har haft endel diarré och fått sin 4:e tand. Nu har hon två hörntänder uppe och två "på rätt plats" i u-käken. Igår gick hon medvetet tre steg, så kul att se... 

Idag (söndag) mår hon mycket bättre, det är en lättnad då allt annat är så annorlunda. Vi är vana att ha det ganska lugnt till vardags barnen och jag, här lever vi tillsammans och har det trevligt, men annorlunda.

Boende, vi har kollat på olika lägenheter och vi kommer ev dela boende med en annan familj. Att kolla på lgh här är något totalt annorlunda, den vi såg första gången var så smutsig att det inte gick att se hur den såg ut... När vi väl bestämt vart vi ska bo, kommer de stora inköpen av spis, kyl, frys, ugn, alla köksredskap, bunkar, grytor, dvs det mesta. Har vi tur får vi en lgh som har några ac-apparater och ev lite möbler, då slipper vi lite inköp. Det finna endel möbler som vi kan låna när vi väl har allt klart. 

Bilderna på barnen har jag fått av fadern i huset, då vi fortfarande inte har någon internet uppkoppling som fungerar på vår dator. Rebecca är inte så mager men kan tro när man ser hur byxorna hänger, hon har lånat Ruths. Det är så svalt och framför allt hårt golv, så det är skönast för henne att han något på benen eftersom hon fortfarande kryper mest.

Bilden på Ruth är från idag, de var ute i lekparken mitt under dagen och som ni förstår är det varmt, det går knappt att va ute under dagen. Ikväll ska vi ta ett bad i poolen med barnen, den är bara öppen på morgonen fram till tio och på eftermiddagen efter fem...

Om ni läser, skriv gärna ett inlägg, det är sååå kul att läsa. Jag har precis lärt mig hur man svarar... Saknar er all även om ni inte är nämnda.

/Stina

Due to popular demand, here comes some english input!!

Now its about time for an english update perhaps!! 

I haven't been at home seeing all wonders of potty training described by Stina, I've been elsewhere, namely "vollenteering" at the "local" school. 

This is about 10 minutes by scooter (a 50 -100 cc motorbike)

or about 15-20 mins by car. The school has a few scooters as well as a 4 wheel drive Toyota which seats max 8 adults (which in turn, here in India, seats about 7 children in their laps!! lol) at their disposal. So we have left at around half past 8 in the morning & we have come home after half past 5 in the evening. 

I have been helping out with some practical errands there that are pretty basic as well as spending alot of time just trying to study up on the subjects that I think could be "interresting for me to know" at the school. 

I have a long way to go, but there is a saying that sort of suits this country I think - how do eat an elephant? 1 piece at a time lol.

Now lets get to the exciting stuff......

The first day I was here I got on a scooter & headed off on an adventure - namely to go across town & buy KFC for the whole tribe here. As you've read (especially you english speaking readers) :) for the time being, we are living with Stinas sisters family & they have 2 kids. So I was to just scoot off into town in peakhour traffic & come back with a bucket for dinner. So i toddled off at around 5 & was thought that it would take around 30 mins or max 45. I returned triumfantly but dreanched in sweat. Before I tell you how long it took, let me paint you a little picture for those who haven't had the pleasure of the Indien experience as yet.....

The main road through town is rather perculiar. Up until 1pm traffic flows one way (namely towards town) but after 1pm it changes direction. Let me just mention here that I didn't really have a clue as to where KFC was. I just knew it was somewhere on this main road lol. Thus the adventure began at 5pm peak hour traffic, where a road which is marked with 3 lanes, but in effect has approx 8, where the horn is of more use than your brakes, in a totally unknown city which I had lived in for 24 hours, travelling on a scooter I'd never driven before, coupled with the fact that I hadn't driven any motor driven form on 2 wheel vehicle in about 9 years.

I arrived home, totally unscathed, as mentioned triumphantly a bit more than 2 hours later. The trip IN to town & KFC  took around 1 hour 50 mins, to buy the chicken, 5 mins, the trip home not more than 10 mins - still in peak hour traffic. 

Anyone who knows me at all knows that I am not a man of great patience & tollerance. I found out on my first day that I have been sent to India for one purpose only - to gain both!

We're here for 9 months, so is its ever gonna happen its gonna be now!!!

Per

idag

Idag har vi tagit det lugn, skönt! Barnen har lekt, Lisa har bakat och jag har läst. Pott-träningen med Ruth går riktigt bra, om det inte är många barn runt. Idag lyckades hon med nr två på pottan. Rebecca är nöjd som alltid, hon har sina skrik men är bara go. Hon har inte börjat gå, men tar några steg då och då...

Vår lunch idag bestod av pasta, pastasås och morötter. Vi räknade på vad det kostade per person, ca 3 kr, det går verkligen att leva billig.

På em var det dags att städa toaletten, visst har Lisa en städerska, men hon städar inte toaletten. Vi bor i ett helt nytt hus, och ändå blir det inte rent när man städar... om ni sett bild på deras "fina" toalett kan ni ju tro att det är som i Sverige, men inte... Här är allt sämre, även om vi har det sååå bra, går det inte att jämföra med sv, det finns inte på samma karta... Men om man tittar på mannen med ett ett trä ben som sitter nedanför köksfönstret och tigger, så känner man en oerhörd tacksamhet.

Å duschen, familjen här tycker det är den bästa de haft, men både Per o jag reagerade på att det skvätter i hela badrummet o Lisa har sina kläder hängande där inne, det är verkligen ingen lyx. 

Vad vill jag säga med detta?? Var tacksam för det du har!!! Vi har det så bra, våra sämsta förhållande är bättre än de bästa här...

/Stina

Vår första tid

Till våra kära som tänker på oss!

Resan gick bra! Barnen sov 75% av vår flygtid och jag klarade mig utmärkt : ) vad mer kan man önska. Vi har fått landa hos min syster, vilket har underlättat vår start här nere oerhört!

Barnen kom in i dygnsrytmen utan problem och vi mår alla bra.

Vår lilla Ruth blev helt plötsligt stor när vi kom hit. Isak har ingen blöja, så det ville inte Ruth heller.. Detta resulterade i fyra blöta underbyxor och två pott besök. När Per sen tog över (Lisa och jag var på marknad) blev det två tyngre resultat i trosorna. När jag kom hem hade hon "lyckats" på pottan, det var en 50 öre liten plutt i pottan, och hon var mycket stolt... och fadern var trött på att tvätta trosor..

Lisa och jag for till marknaden själva en av de första dagarna. Vi hade det verkligen kul, det är nog varje kvinnas dröm att bara handla utan att behöva tänka.. På väg hem i taxin skrattade vi åt den komiska situationen, regnet öser ner, och här sitter vi i en taxi mitt i Kolkata, och är genomblöta. Vem kunde tro det om två Kållandsö tjejer för tio år sen, vi som helst vill bo på öna och bara ha det lugnt... Här är det allt annat än lugnt!!!

Det är monsun regn här...En kväll när vi skulle lägga oss var våra madrasser genom blöta så klart... balkongen samlade vatten och brunnen som skulle föra bort vattnet var täpp. Där stod vi, barnen sov, vi öste vatten i monsun och storm och bara skratta...

Här är lite osamlade tankar och berättelser om vår vardag. Jag vet att jag inte är så bra på att skriva, men håll till godo ändå...

/Stina