Fler bilder

Barnen har respekt för Chino, skönt att ha ett fönster emellan...

Påväg till solskens kusten. Barnen accepterar bilstolarna bra, trots flera månader i Indien där de suttit fritt i våra knä...

Till beachen.

Per och kusinen Emma (från Stöde) leker "barnfritt" i sanden.

Ruths tur att leka med pappa.

/Stina

Australien bilder

På solskens kusten.

Kusinerna Mitchell och Rebecca.

Pers kusin Emma i Australien och Stina.

Ruth och Rebecca.

Lika... Per och kusinen Mitchell.

Farmor och farfar med barnbarn...

/Stina

Australien

Resan gick bra!
Vi har nu kommit fram till farmor och farfar i Australien. Efter en lång resa ca 18 tim, och ingen sömn for oss vuxan sov vi, hela familjen över 12 timmar... vi vaknade vi halv tolv idag och efter det har vi varit hos faster Marie och badat i poolen. Det är 33 grader här och jag/vi njuter av semeter.

/Stina

She's MY Beccy!! :)

A little clip that shows Ruthy saying that "she's MY Becca!". Ruth was asked "do you like your Daddy?" Ruthy replies "yepp!". It kinda also shows that our little Beccy has her own will too!! :)

//Per

The meat market part 2!!

Here is a pic of the "butcher shop" that I buy pork from. They open around 6am, & close, well at leaste after 5pm. Nope, no refridgeration at all :) The place where I buy beef from has been closed every time I've gone there lately, so I thought I'd let you see the pork shop instead! That's the bike I travel around on in Kolkata. She's a real beauty hey :)

Yupp, you can buy anything, from the snout to the trotter. They don't even mind if you ask them to cut away most of the fat - because thats the good part to them!!

Those who have been reading, this is what our meal looked like when we had a fillet of Beef (oxfilé) a few weeks ago. Potato wedges, mushroom sauce - the taste of the meal & the meat was fantastic (if I do say so myself) & yes I was the cook :)

//Per

Tack!

Ett stort TACK till alla som kommit ihåg mig på min dag! Det var lyckat på alla sätt och vi hade ett fantastiskt adventsmys och kalas hos Lisa.

Om ni försökt ringa eller skriva sms, så har jag för tillfället ett indiskt mobil nr... Jag ska så småningom sätta i mitt gamla simkort och kolla vad som finns där... :)

Kramar till er alla!

/Stina

En systers omsorg!

Lisa kom med en påse adventsmys igår, allt fick snabbt sin plats. Vilket mys och vilken advent!!!

Tack kära syster!

Mamma, jag har försökt göra mammas karameller två dagar i rad nu och brännt dem och kokat dem för kort båda gångerna... ett nytt försök i morgon, sen ger jag upp... : )

/Stina

Advent...

Jag har i hela min uppväxt alltid älskat advent. Varför? Jo, min mamma gjorde alltid aventsfint med julgardiner, ljus och avdventsljusstakar och allt som hör avdvent till och när detta var gjort och friden kom var det min födelsedag... Denna tradition har jag fortsatt med, att lagom till min födelsedag är det adventsfint och jag kan bar njuta av friden och julkänslorna. I år blir det inget av nåt... vi har inget rött, ingen stjärna i fönstret, inga ljus, inget som på något sätt skulle få min att känna att det snart är avdent, min födelsedag och snart jul...

Den senaste veckan har jag tänkt mer än tidigare på alla hemma, vårt hus, kållandsö/ekelid (framför allt när jag fick se alla fina bilder som pappa hade lagt ut på bloggen från hemmet) och att det känns som att det är dax att åka till Stöde nu, det var längesen (och jag längtar efter en liten hund)... det är först nu det börjar gå upp för mig, vi är inte på en lång semester och ska snart åka hem, vi bor här och jag får sakna er alla och tänka på er ytterligare sex månader innan vi ses igen. Låter lite vemodigt, men jag saknar mycket hemma utan att för den skull längta hem...

Per är ute på "resa" igen. Han skulle kommit hem igår, men på grund av olika omständigheter behövde han stanna tills på fredag iställe. Han är så bra, och under dessa månade vi varit här har han vuxit så i mina ögon...
Jag har också varit ute på uppdrag, senast igår. Det är fantasiska att komma ut och möta verkliga Indien, dvs människor som bor och har sina liv och familjer här. Det finns mycket misär, men också mycket glädje. Det lilla man kan göra, som att ta med sig ett paket kex och ge till ett barn, ger desto större glädje... Jag undrar om mina barn någonsin kommer känna den tacksamhet som indiens barn visar när de får en så enkel gåva...

/Stina

Märkligt eller Gudomligt..?

Vi var och handla här om dagen och stannade utanför Lisas hus med taxin. Innan vi han till vårt hus upptäckte jag att min plånbok med pengar, körkort, kontokort och telefon var borta... Visste att den skulle ligga i en viss påse, men fanns inte där. Sprang snabbt tillbaka för att se om den trillat ut, eller om taxigubben var kvar. Taxin hade åkt och min plånbok fanns inte. Sprang även ut utanför vårt inhägnade område för att se om taxin stannat då han hörde att vi ringde telefonen konstant, men inget... Den var toligen stulen. Efter häftiga diskussioner mellan Per och mig tog han undan hela familjen och bad! Vi lämnade det hela i Guds hand och spärrade alla kort och gjorde det vi kunde. Morgonen efter kom Lisa tillsammans med en vakt och taxichaffören till vår dörr... Vakten bad mig kolla så allt fanns kvar i plånboken, och det gjorde det, och taxigubben ville ha lite dricks för att han kom tillbaks. Summan han fick, var ganska mycket mindre än vad som fanns som kontanter i plånboken. Vad som fik taxichaffören att komma tillbaka och se till att allt kom i sin ordning vet ingen... (att Lisa var med beror på att vakten kom upp till henne och visade mitt körkort och fråga om hon visste var jag bodde) I fattiga Indien valde denne man att ändå komma tillbaka och ge igen det som var glöm eller stult, Gud välsigne honom!!!

Här är Lisas goda bakverk som vi alla fick del av igår. Hon är fantastisk på att få det att smaka perfekt!

Barnen i lekparken.

Vår bakgata i skymningen.

Lisa och jag i en färgglad autoricksha påväg till ett av Moder Teresas hem.

Barn vi träffade på vår väg.

Ruth och Rebecca har ett fantastiskt samspel och leker så bra när de får vara ensamma tillsammans, det händer dock inte så ofta då vi bor tillsammns med andra. För er som undrar hur det går, så går det över förväntan bra! Det bara fungerar, vet inte hur, men det gör det!

Livet här börjar bli så vanligt att det är svårt att berätta vad som händer och veta vad som är intressant för er..? Men hela familjen, dvs alla vuxna i vårt hushåll har blivit duktiga på att träna på gymet som ligger fyra trappor ner. Per kör 3-4 ggr/v och jag 2-3ggr/v.

För er som inte vet så åker vi till Australien i början av dec för att fira jul tillsammas med Pers familj. Vi ser verkligen fram mot detta och Ruth pratar varje dag om at få åka flygplan igen...

/Stina

The meat market!

For those who are unaware, it is near to impossible to find meat (ie beef) at a resturant, & you definately can't buy it at the local supermarket!!!
But when we were out the other day I saw something that caught my eye, 'twas a little "shop" in the muslim part of town where they seemed to be selling real meat. So early on saturday morning I took the bike down to that area & low & behold there it was - the prommised land!!! lol. I found, on the meat hanger, a Fillet of beef (Oxfilé) around 2kg's, which cost me the giant sum of 165rs - 16SEK or around $3AUS per kg. Now it's in the freezer & mayby monday we'll see what it tastes like!!! Mmmm I'll let you know :)
//Per

My trip last week!

Markus & I were together on a trip for 6 days to Sikkim. We flew about an hour, then travelled 3 hours by taxi, to finally arrive at a village approx 3000m above sea level. We stayed in a hotel which was only 6 weeks old, was quite nice! This picture was taken from a bridge, 3 mins walk from the hotel. I went down under the bridge a few times, it was so peacefull there-compared to Kolkata anyway!

I went for a walk up a mountain on friday up to the top of a mountain. These were the steps that started off the journey. So many beautifull views as I was going up, one especially where the hangliders take a dive. Actually saw one whilst I was up there too. Cool!! But I picked one special photo to put on the blogg......
Btw. It took around 30 mins to walk/run upp the steps up to observation lookout & take the following photo.



So this is K2, small mountain really, only 8,611m. :)

The picture is taken around 4000m above sea level. Was AWESOME! Totally quiet, no-one there, peacefull.

This guy was just begging to have his photo taken - just sitting there with his hands together!!!!

One of the locals in the village.

Just a short clipp of the 30 min journey up the mountain that we had to take every day. Where the school children are walking, in some places, is right on the edge of a cliff, & I mean if you happen to slip or get bumped, (like by a car flying up/down the mountain) you aren't getting a second chance to walk up the mountain again!!

//Per

Ettårs bild på Rebecca

Vill bara dela med mig en av de vackra bilderna min svåger tagit på Rebecca. Detta är alltså "ettårs bilder". Det finns många fler, den ena vackrare än den andra...

/Stina

Barnen

Nu har Per varit hemma, lämnat datorn och åkt vidare igen... (Vi har haft en hel härlig helg tillsammans först) Det är väldigt skönt att inte bo ensam när han är borta långa perioder.
Återigen kommer bilderna i fel ordning...

Rebecca spanar på sin sovande syster...

Ruth har de senaste dagarna ätit och sovit mycket, hon är kanske inne i en växt period, vem vet...? Hon har återigen börjat sova på dagen efter ett långt uppehåll. Här ligger hon i vagnen och sover till allas beskådning.

Telefonen har hon fått av Isak. Hon har haft den i över en vecka, men det är fortfarande det första hon frågar efter på morgonen och leksaken hon alltid somnar med i sängen. En natt vakna hon o sa: "fonen mamma, vart är fonen..."

Vill bara visa en bild på vårt sovrum nu när vi fått våra gardiner och ö-kast. Till vä har vi stora garderober och nedanför våra fötter vid väggen sover Ruth i en säng. Rebecca sover nu i flickornas lekrum (det finns ingen ac där, men nu när det blivit svalare går det bra).

Välling morgon. Vi fick 12st ny paket med välling i vecka, helt fantasiskt och nödvändigt!

Tack till Lena som fixat och donat!!!

Rebecca älskar Jack och Levis lilla bil. Den är precis lagom för hennes ben och hon får upp riktig bra med fart...
Trivs bättre och bättre här. Det känns som att vi lever i en parentes och att det är november går inte att förstå i värmen här. Vi tog vårt sista bad för säsongen igår, det var kallt...

Saknar er alla och tänker på er, men vi har det bra!

/Stina

Barn och triviala händelser...

Levi, Isak och Ruth leker med vår tågbanan. Isak älskar att leka med den när han är hos oss och kan sitta långa stunder även ensam.

Här har de café, Elsa instruerar noga att flickorna sitter på bordet närmats dörren (där jag står) och pojkarna får bordet bortom dem...

I ordning: Elsa, Ruth, Stina, Isak och Levi. Och varför denna samling i vår säng? Jo, igår skulle alla "ledare" ut och äta, och jag tyckte det vore bra för herr och fru Johansson få gå utan barn. För att de inte skulle känna någon stress, tyckte jag det var bra att ta med sovkläder ifall det skulle bli sent... Elsa började känna sig trött redan vid 18... : ) (jag hade lovat att vi alla skulle ligga i samma säng och läsa innan de skulle sova). När klockan började närma sig 19.30 var det dax för mina barn att sova och då kom de andra också. Vi skulle läsa sex böcker... efter tre böcker sov Isak och Ruth var helt slut så jag fick söva henne och sen läsa färdigt för Elsa ute i soffan.

Samma kväll hade vi Norge besök, Grethe. Mycket trevligt om än hög ljudnivå pga barnen : )

Några händelser jag glömt berätta...

Vi var på en sammankomst en söndag på en plats jag aldrig varit. Efter mycke sång, prat, värme och vatten behövdes ett besök på toaletten. Påväg dit gick vi förbi ett vattenbryn där en man tvättade sig och en kvinna diskade (känslan var djungelboken med hängande träd och relativt mysigt). Mitt i allt detta såg vi konstiga rörelser i vattnet... Efter att ha tittat en stund ser vi att det är minst två ormar som simmar runt. De försöker få tag på en kråka, och kråkan i sin tur rotar igenom en massa skräp, alla ute efter mat...

I veckan skulle vi till ett köpcentrum i taxi. Det är lite komplicerat att komma iväg med barn och barnvagn, men fungerar bra. Efter att ha åkt ett tag långsamt stannar taxin och han säger "it will just take a minute". Vi sitter kvar en stund och inser att det kommer ta mer än en minut, vi har fått punktering och ha måste byta däck... Vi hoppar ut, betalar och tar en annan taxi... Indien...

Vi har haft disco nästan varje kväll + krigsvarning med tanke på alla smällare (snarare bomber) som smällt under nätterna. Jag har varit på väg att spela in för att få ljudbevis på vilka höga ljudnivåer vi har sovit i. Det har varit högtid här, svårt att förklara... Men några bökiga grannar Elina) är inget mot det vi upplevt i över en och en halv vecka... (det har varit så nära en krigsupplevelse jag kommit, sån nivå var det på bombern och fler än 100 har smällt under de gångna dygnen)

Per åker bort i morgon, han tar med sig datorn så ni får vänta på nya inlägg.

/Stina

Det senaste som hänt

Elina det är tack vare dig jag kom mig för att skriva ikväll. Sanningen är att jag varit ovanligt trött det sista och inte orka sätta mig vid datorn det sista. Barnen är nu friska! Visst är de fortfarande lite gnälliga och hostiga, men febern är borta, en lättnad.
Det här lilla djuret kom springande mellan fötterna på barnen i köket och mamman hade inget att döda den med direkt, så det blev ett jagande med sopkvasten innan den kom fram och kunde få sig en rejäl smäll... detta kl 6 på morgonen. Min tumme är med för att visa storleken, och vi var tvugna att spara den som bevis för de andra när de vaknade. Än har vi bara haft en, och vi hoppas inte på fler...

Lek... Detta är flickornas lekrum och den stora madrassen är här barnens båt. Men innan man åker båt, så måste man ju packa med sig alla leksaker som finns i bokhyllan... Detta händer nästan varje dag, med undantag för när Rebeccas säng (som ni ser i hä hörnet) är båten. Då hamnar allt i den istället och dessutom töms alla små korga ut. Här om dagen kom de på att alla skor skulle åka med i båten också, så innan vi han reagera hade de tagit alla skor som var framme (vi bor åtta tillsammans så det var inte få) och kastat i båten...

Idag ett liv...

Vi åkte hela familjen för att handla mat på eftermiddagen, och eftersom vi delar lägenhet blir det mycket att handla då vi även delar på matkostnden. När vi hade fyllt våra kundvagnar och barnen började bli lite lagom hungriga och trötta kom vi fram till kassa. Det tog ovanligt lång tid vid varje kassa och vi förstod inte varför förran det var vår tur... All elekronik som läser streckkoder var utslagen och de satt och skrev ner varje kod på papper för hand... Visst börjar man vänja sig med att saker kan ta lite längre tid här i Indien, men detta... Barnen blev bara mer och mer gnälliga och Per blev mer sur och irriterad än han brukar... Vad ska man göra...? Mitt i allt kom våran taxichafför som vi bett vänta på oss in och undrade vad vi höll på med, han bara tittade och skaka på huvudet...

Nu väl hemma, allt inpackat och barnen sovande så har vi fått ett glatt minne och förhoppnngsvis ett bätter tålamod, så på det hela taget va det kanske inte så tokigt...

Mina tankar har varit mycket hos Josef & Ac dessa dagar, och jag har önskat så att jag kunde vait hos er!! Det är frustrrande att sitta här utan att kunna göra något, jag sa det till Per idag, att hade vi bott i Sv hade jag åkt med en gång...

/Stina